Så kom då juni och efter att ha varit nära att åka söderut i september förra året, så kom äntligen chansen att få komma till Laholm och testa jakten på lax. Dagen innan nationaldagen blev det och en heldag skulle spenderas utmed Lagan inne i centrala Laholm. Som den nogranna (ibland iaf) person jag är, så hade jag ju självklart hållit koll på årets fångster och försökt läsa mig till vart dom stora fina laxarna stod parkerade och väntade. Så med en utskriven karta över de olika ”poolerna” for vi nedåt Laholm kl 07.00. De 2 timmarna ner försökte jag minnas allt jag läst om lax och Lagan, men lite som inför ett prov på högstadiet så blandade man ihop det mesta och så var jag ju orolig för hur trångt det skulle vara och hur allt skulle gå till. När man läser på nätet så skräms man lite av alla förmaningar/regler som gäller. Och som med mycket annat, så oroar man sig i onödan. Använder man sunt förnuft och visar respekt mot medfiskarna, så klarar man sig långt. Sedan förstår jag att reglerna kommer mer till hands när september närmar sig t ex. Och jag är självklart för regler. Mer bara att man inte ska låta sig skrämmas för mkt av det som nybörjare när man vill testa något nytt.
Hur som helst. Vi kommer ner och efter att ha köpt fiskekorten på Shell, samt införskaffat lite Wiggler och kaffe. Så glider vi ner för backen mot Lagan. Och det första som slår mig, är hur jävla vackert det är! Eller ja, det andra iaf. För först var jag mest nyfiken på hur många som fiskade. Och det var mindre än väntat. Om jag såg rätt, så fanns det till och med nån plats ledig vid Halmstadhålan, som jag hade läst in mig på och hade som förstaval denna dag. Men vi åkte ändå vidare av någon anledning till Gröningen (minns inte varför). Väl där, så stiger vi ur och tar oss en titt på de som fiskar där för tillfället. Och med ens så börjar en kille drilla en lax. Det ser så roligt och spännande ut, och den förväntan som tidigare ökat när man fick syn på Lagan, ökade om möjlig än mer nu. Tyvärr, för fiskaren, så slet sig laxen fri. Och vi bestämde oss för att testa Gröningen senare när det var lite mindre folk där. För vi är som sagt nybörjare, och med hänsyn till Annvies inte fulländade pricksäkerhet i kasten, så åkte vi vidare. Jag hann se att dom flesta körde med tubflugor iaf, men det var inget för oss denna dag.
Halmstadhålan hade snabbt fyllts på och vi hamnade utmed stranden strax innan, så vi hade lite koll på läget där borta. I hopp om att få oss en plats lite senare. Nu fick vi äntligen fram våra spön och började blöta ner drag. Och nu följde 6 timmars kastande utan napp. Vilket vi iofs var inställda på. Och bara synen av hoppande lax på över 5 kilo, gjorde att kasten inte blev så mkt tyngre ju längre tiden gick. Vi passade under dagen också på att åka bort till Reningsverket. Vi ville ju såklart få oss en bild av dom flesta områden som gick att fiska av. Så det blev lite promenerade för oss. Och efter lite mer kastande och kortare pauser för mat/dryck så hamnade vi så vid Gröningen igen. Det var lite lugnare nu med folk och vi var fortfarande uppe i varv av hela upplevelsen. Klockan var nog runt 17 när Annvie tillfälligt sökt skydd nere i en trappa och där stod och kastade lite. Plötsligt ser jag hur en väldigt stor fisk hoppar bara några meter utanför där Annvie står. Wow, tänkte jag. Den du. Sen hoppade den igen och jag tänkte, vad konstigt? Sedan tittar jag på Annvie som står med halvböjt spö och med uppspärrade ögon söker min blick. Men inte ett ord kommer från henne. Jag hade nästan kunnat sätta en hundring på hon skulle skrika till om hon skulle få napp denna dag, men icke! Istället håller hon i vad hon kan, medan jag närmar mig för att hjälpa henne upp så att hon kan fortsätta drilla laxen. För några sekunder får jag hålla i och känna kraften från fisken. Och antagligen där, så fastnade jag för laxfiske skulle jag tro. Jag ger tillbaka spöt till Annvie, och backar undan. Jag ger lite halvbra råd (med facit i hand) och följer hennes kamp. Hon får springa med den lite och jag får upp min mobil och filmar lite. Av någon märklig anledning ringer jag även upp min syster. Antagligen för att jag just då var så stolt, men också för att min syster är en inbiten fiskare nu igen (efter en liten paus) och flugfiskar mycket med sin pojkvän (som är sportfiskeguide). Jag vill minnas att jag frågade hur man får upp en stor lax. Ajja, jag tror iaf att Annvie får 6-7 minuter med laxen. Innan den i ett kraftfullt försök skakar sig loss. Här tycker jag riktigt synd om min flicka, som så duktigt höll den stången så länge. Men jag är övertygad om att hennes tur kommer! Men innan dess, så måste jag berätta om det som hände 20 minuter senare. Men jag gör det i en förkortad version 🙂
Wiggler-mitt i älven-ner till botten-pang-flera hopp-några få rusningar-hjälpsam fiskegranne-snabb håvning-klubbning direkt-handslag-en härlig känsla i ben och armar-en lax på 87 cm som ligger på marken framför mig-chocktillstånd-glädjetjut inombords-sätta sig ner-fota-ringa syster igen(?)-fota mer-puss på flickvännen och sen sätta sig ner och repetera det som hände ett par gånger till i huvudet!
Så gick det till när jag fångade min första lax i livet. Och den visade sig väga 7,3 kg. Något jag aldrig kommer att glömma.
Lax, 7,3 kg och 87 cm
Och sedan dess har vi varit nere 2 gånger till. Nu senast den 24 juni. Då jag tappade en lax på (över) 10 kilo. Och nu förstår jag hur Annvie måste känt sig. Det är grymt. Särskilt när man gör en klantig grej, som jag nog gjorde. Jag slappnade av i en sekund när en hjälpsam kille med håv kom fram och hälsade på mig. Så där för ett tag, så missade jag att laxen stack in mot kanten. Och linan skars av mot ett par stenar. Jag borde följt med h*n lite till, så hade det kunnat gå. Även om jag kände mig underlägsen med min utrustning. Så nästa gång jag fiskar lax, så gör jag det med lina på 0.20 och en större rulle. Jag kunde inte veva in en meter med min lilla Shimano.
Och innan jag sliter ut alla tangenter här, så vill jag bara ge ett stort fint betyg till Lagan som fiskeplats. Det blir en stark 4:a. Hoppas få återkomma och höja betyget, när vattenföringen är lite bättre. Det finns lite att anmärka på det just nu tyvärr. Men det hoppas jag blir bättre i framtiden. Även om jag inte är någon som kanske egentligen borde uttala mig om det. Men men. Underbar natur, härliga omgivningar, glada fiskare, mysig stad och en mängd med stora fiskar gör att detta kommer bli ett återkommande inslag i våra fiskeutflykter. Och allt vi lärt oss under dom 3 gånger vi varit där, gör att hoppet om att fånga ännu en fin lax har ökat flerdubbelt jämfört med första gången vi åkte ner.
Lägger till en liten video, som tyvärr Annvie av någon anledning avbröt så fort laxen hamnat i håven. Man skymtar iaf laxen i rörligt format någon sekund. Lovar att det kommer en längre och bättre filmsnutt i slutet av maj 2013 🙂
